Fotbojan ska på...

 

Då är det dags idag. 

Mest nervositet, gårdagen var värre då det kändes som jag plockade undan för året typ. Jag grät när jag städade undan leksaker etc i trädgården. Inget ful-gråt, men det kom helt okontrollerbara tårar. Men som ett ledsamt adjö. Till sommaren, semestern och friheten... Usch vad det lät tragiskt, men jag kände mig väldigt nere där igår.

 

Jag gick runt i trädgården igår och kollade mina tomater, städade undan, minsta dottern lekte och hunden sprang omkring och bara känslan var uppgivenhet och förlust.  

Men nu är det då dags. 

Om ca 40 minuter kommer Kriminalvården hit för att koppla mig till fotboja och då övervakning i hemmet. Alex är förstående men jag känner att han tar lättare på det än jag. Kanske bara bra, för det lättar kanske min ångest. 

Jag vaknade imorse halv åtta och ville bara upp för att få ut så mycket av morgonen jag kunde utomhus. Vi gick och handlade och hade hunden med oss. Efter det sken solen och nu ägnar jag de sista minuterna åt att sitta på uteplatsen och dricka kaffe i solen. Jag startade pool-värmaren för att barnen ska få bada i helgen. Jag har permission mellan 12-14 så då kan jag vara med familjen och kolla när dom badar. Sorgligt att titta ut genom fönstret resten av dagen dock. Men jag ska kanske va glad åt att jag äntligen blir tvingad att ägna tid åt att rensa garderoben och förrådet inne. Barnens rum. 

Det här med tiderna oroar mig mest egentligen. Att jag ska råka komma för sent eller gå för tidigt. 

Men även att inte kunna bara ta steget ut i trädgården för att hjälpa barnen eller ta in hunden. Mycket av det kommer ligga på Alex. Som att jag är handikappad i den aspekten. Däremot kommer jag ju axla jobbet inomhus desto mer. 

Nu vill jag bara njuta av minuterna som är kvar ute idag. Har lite frågor till dom också vad gäller speciellt morgonen. Om jag går ut och kommer på att jag glömt något. Kan jag gå in igen? Jag har trots allt tösen som jag ska skjutsa till förskolan och det kan bli hektiskt på morgonen. Men men, jag får ställa de frågorna och få svar på dom alldeles strax. 

Vi hörs snart igen... nervigt...